Olle Holmlöv

Personligt: Olle Holmlöv är född 1944 och uppväxt i Stockholm. Student vid halvklassisk latinlinje och fil. mag. i litteraturvetenskap och spanska. Fil. lic. i litteraturvetenskap 1989. Kritiker i Stockholmstidningen och Aftonbladet 1980-90. Har undervisat i litteratur och lett skrivarkurser vid studieförbund och Stockholms universitet. 

   Bor numera i Sörmark i norra Värmland och sysslar med sitt eget författarskap och  kritik  i Nya Wermlands-Tidningen från 2001.

Litteraturgenre: Poesi, skönlitterär prosa, essäer och litteraturkritik.

Författarskap: "För Olle Holmlöv betyder rytmen i språket, vare sig det gäller poesi eller prosa, väldigt mycket. Och för innehållet, själva fundamentet till texten, är naturen av avgörande betydelse, skogs- och jordbrukslandet lika väl som kustbandet." Bengt Berg i Vid Frykens ände

Utgivna böcker:  

Fadersöga. Diktsamling. Wahlström & Widstrand 1981


Rödlögaborna. Roman.  LT-förlag 1984


Pukfågel. Dikter. LT-förlag 1985


Lövsång. Dikter.  LT-förlag 1988


Rågång. Essä om Björn von Rosens konstnärskap Carlssons förlag 1990


Diktglas. Dikter. Carlssons förlag 1992


Isbjörnens blå tunga. Roman. Carlssons förlag 1995


Haren och snön. Essäer. Carlssons förlag 2000

Djuröga. En essä om att se – och bli sedd av – vilda djur. Carlssons 2017.
Träden längs med bäcken. Essäer om människor och djur. Carlssons 2022

Medverkan i antologier:
Svensk Natur Svenska turistföreningen 1987

Ett åttiotal Tidskriften 80-tal 1990

Odling för tanken Carlssons förlag 1993

Utmärkelser: Stipendier från Sveriges Författarfond, och Fotokopieringsfonden,
Stipendium ur Stina och Erik Lundbergs stiftelse, Svenska Akademien, 2005;

Region Värmlands Litteraturstipendium 2018.
 

Medlem av: Sveriges Författarförbund, Författarcentrum Väst och Författarcentrum Öst
 

Övrigt: Presentation och uppläsning av eget författarskap. Föredrag om Björn von Rosens måleri och författarskap samt om andra naturskildrare.

 
e post: holmlov@telia.com.

Se också: Författaren själv. Ett biografiskt lexikon av och om 1189 samtida svenska författare. Red. Bo Heurling  Wiken 1993.

Trappan

 
Vaknar på natten i värmlandshuset; skogen nära i söder och väster. I norr bäckens odlade dalar med fri rymd mot byn, vägen och sjön. Längst bort åsarna mot Norge. Sovrumsfönstret på övre botten är bryggfönstret på en ångare på väg genom landskapet. Bäcken pyser rök. Lågmarkerna i dalarna skyar i vita dimslöjor: enbuskar videsnår och skira lövträdsdungar flyter med mjukt utsuddande konturer in och igenom varandra. Stolpar av vilt tjockt virvlande ljus från månen. Fladdermuslikt faller himmelsgeten, oupphörligt; den uppåtrusande luften genom fågelns utspända vingar sätter stjärtpennorna i dallring: de fladdrar som membraner i vida flöjter sen tyst tyst när fågeln stiger.
    Inne vrider ljusrytmen från månen huset i ultrarapid. Huset är en teaterscen som glider långsamt kring sin egen axel; nu når trolljuset tröskeln till rummet i övervåningen. Huden ryser och knottrar i skenet, rister musklerna, månbiten. Mitt glänsande tak stänker sprakande grön mareld mot granarna, bröstkorgen är mina väggar, fönstren är vidöppna i det starka ljuset: hänförd jublande seende drabbar mig den frusna hettan i flytande bäckasilver dalarna och skogen. Nu går jag svävande över golvet ut i ljusfloden bort mot trappan steg för steg utför trappan ner i mig själv innandöms trappan ner i min kropp

Ur Lövsång