Föreningen Värmlandslitteratur - böcker om Värmland

Torgny Segerstedt

Torgny Segerstedt

Personligt: Torgny Segerstedt var född 1876 i Karlstad och avled 1945 i Göteborg. Han var en svensk publicist och religionshistoriker mest känd för sitt tydliga ställningstagande mot nazismen som huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT). Där skrev han ledare i liberal anda och varnade tidigare än kanske någon annan för den tyska nazismen. Redan 1932, innan nazisterna tagit makten, fördömde han deras antisemitism.

Den 3 februari 1933, fyra dagar efter att Adolf Hitler blivit rikskansler, publicerade Handelstidningen en ledare som avslutades med orden ”Herr Hitler är en förolämpning”.

Artikeln har blivit berömd inte bara för sin tidiga och välformulerade kritik av nazismen. Den har också gått till historien därför att den tyske riksministern Hermann Göring skickade ett telegram med krav på att Handelstidningen omedelbart skulle upphöra med den typen av artiklar. Effekten blev knappast den riksministern tänkt sig. Handelstidningens läsare kunde den 8 februari läsa både telegrammet och Torgny Segerstedts försäkran om att kampen mot nazismen skulle fortsätta.

Privat var han tillbakadragen och hade ett trassligt familjeliv. Fadern Albrekt kom från en släkt av präster, men valde själv att arbeta inom skolan och i tidningsvärlden. Han har beskrivits som en stram och svårtillgänglig person. Modern var sjuklig och dog redan vid 37 års ålder efter att ha fött fem barn. Segerstedt växte upp under knappa förhållanden och har berättat att han som pojke aldrig ägde en överrock.

Torgny Segerstedt har fått gator och platser uppkallade efter sig i både Sverige och Norge. I Karlstad döptes parken intill Bibliotekshuset 2013 till Torgny Segerstedts plats,

Ulla Berglindh, vice ordförande i Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne berättade 2023 om Torgny Segerstedts liv och gärning i ett föredrag ”Karlstadpojken som blev en göteborgsikon” som hon höll på Wermlands Gille i Göteborg.

Hur blev den lille utsatte frysande pojken i en dysfunktionell familj den etiskt/moraliska centralgestalten med brett kontaktnät inom politik, vetenskap, religionsdebatt, ekonomi, publicistik, i ett land präglat av anpassad försiktighet? Hur lyckades han behålla en röst av envetet mod, kreativ styrka och språklig elegans?

Vad finns kvar av Torgny Segerstedt i det kollektiva minnet?

Ett par gator med hans namn, en granitobelisk (med felaktigt citat), ett par bronsbyster i Sverige och Norge. En spårvagn och en sal på Göteborgs universitet. En grav. Men också en stiftelse och en vänförening som genom symbolhandlingar vill hålla hans namn levande med en Frihetspenna, en Frihetston, en gästprofessur, skol-och-universitetsstipendier. Dessutom finns ett arkiv och ett nationellt resurscentrum, Segerstedtinstitutet vid GU.

Familjebakgrunden i Karlstad – hemmen på Drottninggatan och i hörnhuset Tingvallagatan/Järnvägsgatan – är en tragisk och känslokarg historia. Fadern Albrecht, seminarielärare, var progressiv i sitt yrke men kunde inte förmedla trygghet för sina fem barn, särskilt inte efter hustruns och den yngste sonens död och i det nya äktenskapet som gav barnen en sjuklig styvmor. Ett par gestalter gav dock den unge Torgny mod och rolemodels – läroverkets rektor Teofron Säve, biskopen Rundgren, Karlstadtidningens redaktör Mauritz Hellberg, den ingifta mostern Anna Schröderheim – och den studentexamenscensor som blev hans vän och stöd även senare i livet: domprosten i Lund Pehr Eklund.

För till Lund for han för att studera teologi och därmed anträda en yrkesbana som verkade familjeförutsägbar. Men i denna livaktiga studentmiljö mötte han förstås andra personer och idéer: han blev studentkårens ordförande, medlem i den radikala föreningen D.Y.G, läste Ibsen och Kierkegaard, tillbringade utlandsvistelser i Rostock och Berlin – där han också träffade sin blivande hustru, den norska studenten Augusta Synnestvedt, “Puste”.

Och sen blev det Stockholm för att skriva avhandling, en religionsvetenskaplig; “ Till frågan om polyteismens uppkomst”, med Nathan Söderblom som handledare. Disputationen 1905 blev en skandal eftersom betygsnämnden underkände honom, efter ett påhopp av en extraoppenent , på grund av bristande renlärighet. Återkommen till Lund fortsatte han på universitetet, undervisade på läroverket Spyken, fick till slut sin doktorsgrad 1912, men motarbetades hela tiden av biskopen Gottfrid Billing för sin religonsdiskuterande hållning.

Räddningen kom i form av en personlig professur, bekostad av Oscar Ekman, vid Stockholms högskola. Nu fick han tillträde till nya arenor och nya kretsar - Beskows, Karlfeldt och andra författare, rikspolitiker, familjen Wallenberg. Han bodde på Djursholm med sin nu stora familj; barnen Albrecht, Torgny, Ingrid och Eva, han deltog i det offentliga samtalet i den frisinnade veckotidskriften Forum, skrev recensioner i GHT, Göteborgs Handels-och sjöfartstidning, han föreläste och undervisade, var medlem i den radikala föreningen Senapskornet.

Publicistiken lockade och när han mer eller mindre kallades till Göteborg för att bli huvudredaktör för GHT var det ett lätt val – tillskyndarna i Göteborg var representanter för de kulturellt och ekonomiskt tongivande familjerna Pineus, Mannheimer, Wijk, Forssman.

Torgny Segerstedt kom att föra in den då huvudsakligen merkantila GHT i samhällsdebattens centrum – han skapade den kulturellt viktiga Tredje sidan med intressanta skribenter och några år senare det epokgörande krönikeformatet IDAG, hans egen spalt.

Hemmet, villan på Övre Fogelbergsgatan blev en sällskapsmedelpunkt och möblerades med vackra ting liksom sommarhuset på Särö, nu tillät ekonomin detta. Brevväxlingen med Marcus Wallenberg d.ä. från 1919 (till 1940 då deras synpunkter gick isär) speglar väl hans breda intressen i politik, ekonomi, internationella frågor. (Den finns utgiven i boken Jag skall bliva Dig förbunden.)

Han deltar också i stadens föreningsliv: Vetenskaps-och Vitterhetssamhället, Politiska klubben, Riksföreningen Sverigekontakt, Wermlands Gille, han var inspektor för Folkskoleseminariet. Han blev en välkänd gestalt i stadsbilden när han promenerar med sina stora hundar mellan hemmet och GHT:s redaktion på Köpmansgatan i Nordstan.

Men stora sorger drabbar honom och familjen: Brodern dör i spanska sjukan 1918, sonen Albrecht i en olycka 1919, hustrun Puste 1934.

Och så byggs den stora europeiska katastrofen upp och därmed Segerstedts politiska kamp, som konsekvent kritiker av den tyska nazistregimen, av censur och medlöperi. Välkända och ofta citerad är slutraderna i hans första text efter Machtübernahme “Att tvinga all världens politik och press att sysselsätta sig med den figuren, det är oförlåtligt. Herr Hitler är en förolämpning.” Det hotfulla protest-telegrammet från Göring satt länge inramat i tidningens redaktions-korridor. GHT var förbjuden i Tyskland mellan 1935 till krigets slut. Tidningen konfiskerades ett flertal gånger även på hemmaplan.

Han kämpade med sin penna för press-och yttrandefrihet, för hjälp till Norge, för nordisk solidaritet, mot transittågtrafiken.

Hans ledstjärna när han tillträdde tjänsten på GHT var att han skulle “med ett klart och tydligt ståndpunktstagande förena ett vederhäftigt och sakligt framställningssätt”. Hans språk utvecklades till en egensinnig och personlig mix av bibliska vändningar och arkaismer, professionell saklighet, slang, dialektord, ironi, lakonismer, patos. “Skränfockar”,

“snyltdjur”, “förgyllt skrot”, “förbrytargallerier”, “vrakstumpar från havererade åsiktsfartyg”, är relativt hovsamma tillmälen. Dåtidens konjunktivformer och verbens pluralformer ger tyngd åt åsikterna. Hans texter skärper läsarens syn och hörsel och visar på intressena bakom till synes obegripliga konflikter.

Hans klarspråkande och aldrig värderelativistiska texter skulle kunna vara viktiga rättesnören även i vår tid av medial snabbhet, fake news, tingeltangel, medieägarkoncentration och ai.

Ett par citat till slut:

Friheten att tänka och uttala sina tankar står över allt annat. Det är det mänskligas livsluft.

Pressfriheten är, har vi fått höra, en gåva som icke får missbrukas./…/ Pressfriheten är en god sak i lugna och idylliska förhållanden, i stormiga tider är dess förefintligt en fråga på liv och död.

IDAGtexterna är ett slags tidsmaskiner, lika aktuella nu, med andra geografiska och politiska förtecken. IDAG då är IDAG nu.

Böcker i urval:
Till frågan om polyteismens uppkomst. (1903)
Nordiska vapengudar. Skrifter tillägnade Pehr Eklund (1911)
Det religiösa sanningsproblemet. (1912)
Gammal och ny religiositet. (1915)
Demokrati och diktatur. (1933)
Händelser och människor. (1926)
Ur spalterna. (1933)
I dag. (1945)
Mänskligt. (1948)
Jag skall bliva dig förbunden. Brevväxlingen mellan Torgny Segerstedt och Marcus Wallenberg 1919–1940. Red: Ulla Berglindh. Göteborg : Folkuniversitetet akademiska press, 2004.

Artiklar i Göteborg Handels- och Sjöfartstidning (IDAG) i urval:
”Herr Hitler är en förolämpning” (GHT 3 februari 1933).

”Komik och allvar” (GHT 8 februari 1933).

”Obetald reklam” (GHT 3 maj 1933).

”Dessa förbaskade tidningar” (GHT 13 december 1939).

”Den 9 april 1940” (GHT 10 april 1940).

”Nu äro blåsipporna komna” (GHT 24 april 1940).

”De fria fåglarna” (GHT 9 oktober 1940).

Andra artiklar av Torgny Segerstedt:
”Ekguden i Dodona”. Lunds Universitets Årsskrift (1906)
”Den heliga eken”. Ymer (1906)
”Mynts användning i dödskulten”. Lunds Universitets Årsskrift (1907)
”Les asuras dans la religion védique”. Revue de l’histoire des religions (1908)
”Skuggan och livet i folktron”. Le Monde Oriental (1909)
”Buddhistiska paralleller till evangelierna”. Kristendomen och vår tid (1909)
”Einiges über religiöse Begriffsbildung”. Religion und Geisteskultur (1910)
”Själavandringslärans ursprung”. Le Monde Oriental (1910)
”Ausserbiblische Religionsgeschichte”. Theologisches Jahresbericht (1908–10)

”Religionshistoria och teologi”. Kristendomen och vår tid (1911)
”Søren Kierkegaard”. Kristendomen och vår tid (1913)

Böcker och skrifter om Torgny Segerstedt:
Ancker, Estrid: Torgny Segerstedt 1876–1945. Studier i en personlighet. (1962)
Benzow, Kristofer: Torgny Segerstedt som religionsforskare. (1948)
Berglindh, Ulla: Jag skall bliva dig förbunden. Brevväxlingen mellan Torgny Segerstedt och Marcus Wallenberg 1919–1940. (Folkuniversitetet Akademiska Press 2004)
Eidem, Odd: Segerstedt. En mann mellom øst og vest. (1946)
Fant, Kenne: Torgny Segerstedt. En levnadsskildring. (2007)
Johansson, J Viktor: Torgny Segerstedt. (1946)
Grieg, Harald, Moberg, Vilhelm, Scharffenberg, Johan: Torgny Segerstedt. (1945)
Johnson, Anders: Personligheten och hjordinstinkten – Ett porträtt av Torgny Segerstedt. Göteborg (2006)
Moberg, Vilhelm: Segerstedtstriden. Stockholm (1945) (Nytryckt i stiftelsens skrift nr 3.)
Sandblad, Henrik: GHT och hitlerregimen i belysning av tyska arkivdokument. Göteborg (1960)
Segerstedt-Wiberg, Ingrid: Torgny Segerstedt. (1955)
Segerstedt-Wiberg, Ingrid: Torgny Segerstedt. En dotters skildring. 2., omarb. uppl. Carlsson, 1995

Segerstedt, Torgny T: Var Torgny Segerstedt diktatursvärmare? Linjer i hans liberala livssyn. (1945)
Stohlander Axelsson, Eva: Ett brännglas för tidens strålar. Striden om Torgny Segerstedts docentur 1903. (2001)

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne: 1996 bildades Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne för att påminna om hans gärning och arbeta i hans anda för att främja demokrati och yttrandefrihet. Bland annat delar Stiftelsen ut priserna Frihetspennan och Frihetstonen, där det första går till en publicist som verkar i Torgny Segerstedts anda, medan det andra uppmärksammar musikens roll i kampen för frihet. Stiftelsen bidrar också till finansieringen av en professur i Torgny Segerstedts namn vid Göteborgs universitet, ger ut en årlig skrift och ordnar föreläsningar och panelsamtal

Torgny Segerstedt-medaljen: 1988 instiftades och delades för första gången Torgny Segerstedt-medaljen ut för att hedra Torgny Segerstedt för hans insatser som rektor för Uppsala universitet under 23 år.

Medaljen utdelas vartannat år i samband med universitetets födelsedag i oktober till ”Svenska vetenskapsmän för särskilt framstående insatser inom humaniora och samhällsvetenskaperna”.

Mottagare av medaljen utses av en nämnd bestående av universitetets rektor som ordförande samt dekanerna vid teologiska, juridiska, samhällsvetenskapliga, historisk-filosofiska och språkvetenskapliga fakulteterna.

Författarporträtt sammanställt av Lena Sewall 2024.

Källor: Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne,

Wikipedia