Sju linjer

 

 

Sara Rhöse

 

 

 

 

Personligt: Sara Rhöse var född i Östervallskog 1930. Hon växte upp i Köla och  var under 32 år bosatt i Arvika.  Sedan 1987 var hon Dejebo. Hon räknas som en av de mest framstående nu levande folkmålsdiktarna i Värmland... och har skrivit dikter för tidningar och tidskrifter sedan barnaåren. Under många år varvade hon skrivandet med tillverkning av keramik. 1973 mötte Erik Goland henne i programmet Pratstunder i vägkors. Klicka här för att lyssna på det.

   När  programmet spelades in hade Sara Rhöse gett ut diktsamlingen Litt tå hôrt som hon också läste ur i programmet. Sedan dess hann det bli ytterligare tre böcker och många av hennes dikter har tonsatts av Gunnar Turesson, Göran Nilsson, Gunnar Jonsson m fl. Hon har också medverkat med uppläsningar i både lokal- och riksradio.

Sara Rhöse avled i mars 2024.

  

Litteraturgenre: Dikter och prosa på svenska och mål.

 

Författarskap: Sara Rhöse räknas som en av de mest framstående folkmålsdiktarna i Värmland. Sedan barnaåren skrev hon dikter för tidningar och tidskrifter, var en ofta anlitad kåsör och uppläsare av egna dikter och medverkade med uppläsningar i såväl lokal- och riksradio som TV.

 

Utgivna böcker:  

Litt tå hôrt. Egen utgivning 1970

För ro skull. Egen utgivning 1973. 2 uppl 1977.

Rôbb och stôbb - dekter å skröner. Egen utgivning 1978

Skratt å tårer. Skröner å dekter. Egen utgivning 1988

 

Medverkan i antologier:  

På mål. NWT 1969, W&W 2000

Värmländska versmakare. Säffle-Tidningens förlag 1969

Rösen och visor. Egen utgivning: Gunnar Jonsson 1978

Värmland i litteraturen. Sober 1983

Närbilder. Arvika Östra församling 1986

Om Arvika. Arvika kommun 1986

Skrivare i Värmland. II. Värmlands läns bildningsförbund 1986

 

Tonsättningar: Sara Rhöse fick dikter tonsatta av bland andra  Gunnar Turesson

 

Övrigt: Rösen och visor finns även på skiva

 

Sju linjer

 

Nôgre nyponstelker

 Jä sätter´ma ve bole

för te skrive ner e dekt,


men ola fâr tur huve,


som mjôle tur en sekt.


När dekta som jä bar på,


å ola flög sin kos,


da geck jä bort ôt vägen
å bröt´ma nyponros.


--- vesst e di faligt granne


men vasse: --- Uscha mej´.


Jä söker tröst i lôkta,


när grömt jä stecker mej.


Så ä dä allt mä möe


i denne vâla vår:


Den ene stônna glär en,

den andre känns se svår.


Uvessheta lägger´sa för gläja


som en fäll,


att dagen ter´sa ljuserst


när vi får kallen kväl.


Hele live ter´sa,


jä töcker ungefär,


som te stå i brännenäta


å ete bringebär.


--- Tänk när nô nyponstelker,


mä vasse tagger på,


kan få en kvenfôlkstacker


te sette å grônne så.

 

Ur För ro

 

Vardagsglädje

Glädje är fotsteg på gruset

och rösten hos en vän.

 

Glädje är minnets gåva,

med somrar för länge sen.


Glädje är livets nödtorft

omtanke, hem och mat.

 

Glädje är att få skapa

även med klent resultat.


Glädje finns i det dunkla

vi anar men inte förstår.

 

Glädje - att leva tillsammans

år efter år, efter år.

 

Ur Skratt å tårer

 

 

 

Sju linjer

Föreningen Värmlandslitteratur

Sju linjer

Startsidan

Kalendarium

Månadens dikt

Bokrecensioner

Värmlandslitterära författarporträtt

Värmlandslitterära författarsällskap

Utmärkelser/Stipendier

Årets Värmlandsförfattare

Länkar

Om föreningen

Hänt tidigare

Värmlandsbokhandeln

Förlagsverksamhet

Bli medlem

Sju linjer