Månadens dikt 2010
Här återges årets månadsdikter. Men läs gärna också förra årets! månadsdikter!
Sommardikten
Nu är det sommar, nu de gröna
löven gunga, som när sjögång,
halvt förgången, ännu går,
jag vill vara med i kronors
djupa valv och vara med i
mörka doftuppfyllda snår.
Strof ur En parkfantasi från sjukhusfönstret
av Gustaf Fröding ur Nytt och gammalt (1897)
Vårdikten
UNNERVERK
Di säjer jämt att unnras ti
ho ä för längesen förbi —
ett tal som inte ja förstår
å allre minst når dä är vår.
Varenda da ett unner hänner:
dä kommer svaler, kommer änner,
di samme som var här i fjol,
tänk att di minns ôss här i nol!
Där dä va driver häromdan
dä stecker opp en tullepan.
Å borte ve vår lagårdsknut
slôr förste tussilagon ut,
så gul å grann, i lort å ler
— säj sen att inga unner sker!
Ur Värmlandsvers (1959) av Gunvor Anér
Mars månads dikt
EN VÅRVINTERVISA
"Smält min is,
låt min snö
gå i tö",
suckade vintern till våren.
"Kanhända, kanhända om solen vill,
vi vänta väl ännu en månad till.
så kanske det sker", sjöng våren.
av Gustaf Fröding ur Gralstänk (1898)
Februari månads dikt
Erik Bengtson
Därför
Därför tänkte jag mig
februarisnön ligga kornig
på stjärnornas uddar
centimeterdjup
utan kontakt
med bottnens alltför
metalliska klanger
som när höstarna drar
med sin käpp
efter broarnas räcken
veckorna efter.
Februari månads dikt är hämtad ur diktsamlingen
I somras (Wahlström & Widstrand 1963) av Erik Bengtson.
Januari månads dikt
Januari månads dikt är liksom förra årets novemberdikt skriven av torsbyskalden Oscar Stjerne , och är hämtad ur ur Oscar Stjernes diktsamling Dikter (NWT:s förlag 1973).
Nyjsnö
Dä finns fäll knafft nô finer
än jola, når ho skiner
utå nyjsnö som faller
mjuk, fin, ren.
Dä glimrer i all vâla,
dä skimrer över jâla,
dä hänger sej som spesser
på kvest å gren.
Å nyjsnön han måler
gamle gråe gåler
så blanke å vite
sôm små sockerslôtt,
se på fygges, på laa,
hele uthusraa,
hôlls di blänker når sitt nyje
tak di ha fått!
Å vägen, som va gôri
å lorti å spôri
å ussli å elänni
bå te se å te gå,
han jämnes, han slättes,
han lägger sej terättes
mä e matte som selke
å sammet på.
Ja, den gamle farmor Jola,
som fått avske uttå sola
å va fillut å nâken
å skalv å frös,
ho drar ullfälln ikring skrôtten
å tänker: dä ä gôtt en
ha fått nôe te bre på sej,
når kölda går lös.
Nej, allri ä dä finer
än nåt nyjsnön skiner
å täcker hela vâla
mjuk, fin, ren;
dä ä ullfäll ôt jola,
når dä blåser ifrå nola,
dä ä spesser, dä ä kranser
å grannlåt på gren.
En bli gåen å fundere,
dä ä knafft en nänns spassere
mä sin fot på ett så ullmjukt,
så nyjrent gôlv.
En känner knafft igän sej;
dä ä kav som en skull känn sej
vitere å mjukere
i själa en sjôlv.
Aktuella artiklar och recensioner
Värmlandslitterära författarsällskap
Föreningen Värmlandslitteratur
Bibliotekshuset
651 84 KARLSTAD
Telefon: 054-21 38 47
E-post: