Ellen Yngve
Personligt: Ellen Yngve föddes 1888 på Strandby i Gunnarskog. Hon var dotter till målaren Albert Secund och barnmorskan Karolina Nordahl-Secund. Fadern kom från Glava och etablerade sig på Strandby i Gunnarskog. Han var även kyrkvaktmästare. I familjen fanns två barn, Ellen och brodern Erik som blev skogvaktare. Ellen Secund flyttade till Arvika där hon 1910 gifte sig med redaktör J. O. Yngve. Paret bosatte sig senare i Falun där Ellen Yngve dog 1976
Författarskapet: Ellen Yngves tycks ha haft sin
mest produktiva period under åren 1924–39, det var åtminstone då som hennes nio
romaner och berättelser gavs ut. Debuten skedde 1924 med Signe Hedmarks
äktenskap, utgiven på Svenska Morgonbladets förlag. Ellen Yngve uppges ha hämtat
motivet till berättelsen från Värmland, något som gäller de flesta av hennes
böcker. Ett undantag är Dalhästen (1934) som dessutom vände sig till en ung
läsekrets. Den avslutande boken, Kvinnor – ett trampgräs, har karakteriserats
som en äktenskapsroman. Eldbärare (1939) var en fortsättning på debutboken, (”en
skildring av en kvinnas äktenskap med brodern till den man hon i verkligheten
älskar”).
Vid sidan om böckerna medverkade hon i tidningar och tidskrifter. ”Hundratals noveller och små historier ur livet har spritts över landet” skriver Gunhild Tegen i ett litet porträtt över Ester Yngve. Tegen beskriver Signe Hedmarks äktenskap som ”en god bok med vemodig underton: Sådant är livet”. Detta, menar hon, gäller flera av Ellen Yngves romaner.
Utgivna böcker:
Signe Hedmarks äktenskap. Uppsala 1924
Fädernegården. Uppsala 1927
I lust och nöd. Uppsala 1927
Flyttfåglar och andra
berättelser. Uppsala 1928 Munken Tomas. Uppsala 1929
Dalhästen. Berättelser för
barn. Stockholm 1934 Ung kärlek. Uppsala 1934
Eldbärare. Stockholm 1939
Kvinnor
– ett trampgräs. Stockholm 1939
Författarporträtt sammanställt 2022 av Claes Åkerblom
Bokrecensioner
Värmlandslitterära författarporträtt
Värmlandslitterära författarsällskap