Välkommen till Föreningen Värmlandslitteratur!

Resa till Borgvik i vårsolens glans

Karolinergård. Föreningen Värmlandslitteraturs och Värmländsk kulturs resenärer myllrar kring den vackra gården Weckelsö, som  finns med i Gustav Vasas skattebok från 1543 men förmodligen är ännu äldre. Foto: Bengt Åkerblom.

Borgvik är alltid värt ett besök. Kanske särskilt nu då björkarna ännu är gulgröna och alar och lindar och ekar inte slagit ut ordentligt utan att naturen kring forsen, kvarnen och den romerskt vackra bruksruinen fortfarande är transparent, (som är alla politikers älsklingsord f.n. – men det är en annan historia!) och solen kan låta ljuset flöda över nejden.    

   Visserligen var det rätt mulet till en början lördagen den 12 maj, då Värmländsk Kultur och Föreningen Värmlandslitteratur ställde kosan mot denna oförlikneliga värmländska pärla, men så segrade ljust så småningom över molnen – blåsten fortsatte dock att vara ettrigt kall hela dagen. Bussen var fullsatt och fler skulle sluta upp vid första anhalten., som var ett okänt besöksmål för säkert nästan alla, en ”skattkammarudde” i Värmeln, några kilometer från Borgviks kyrkby.

   Efter några kilometers körning genom tät granskog på slingrig liten grusväg öppnade sig landskapet plötsligt och vi befann oss i Arkadien, ett värmländskt sådant, med gröna ängar och ädla lövträd samt en stor blommande häggbuske och på kullens topp ett rött hus i karolinsk stil och runt om – i alla fall på tre sidor – syntes Värmeln, vågigt grå. Egendomen, finns med i Gustav Vasas skattebok från 1543 men är förmodligen äldre.  

På plats. Weckelsös ägare Hans Karlander kunde berätta om Weckelsös historia.  Foto: Margareta Karlstam.  

Huset, som påminner om Västra Smedbyn, fast inte så stort och med enkelt sadeltak, ligger överst på kullen med både gamla och nya ekonomibyggnader omkring. Vad var detta som ingen (?) av oss hört ens talas om tidigare? Jo, lyckligtvis var ägaren, Hans Karlander , på plats och kunde berätta för oss om gårdens historia, som han behärskade väl. Han nämnde bl.a. att växtligheten på Weckelsö (så heter denna natursköna udde) var ovanligt sydlig och nämnde att udden låg i växtzon 2, men – menar undertecknad – det är inte så märkligt med tanke på att hela Värmlandsnäs ligger i samma zon. Å andra sidan är det ingen ordning på växtzonerna längre. De förflyttas en meter i timmen för närvarande!

   Hans Karlander  kunde inte svara på frågan vad namnet betyder – och ingen annan vet det säkert heller! I Ortnamnen i Värmlands län. Del 5, har namnet stavningen Väckelö men det har växlat väldeliga under årens gång sedan 1542. Ivar Lundahl i tidskriften Namn och Bygd 1955, s. 154, är inne på att det kan ha med ”böjd, krokig” att göra och med substantiven ”böjning, båge, krok”. Det var i alla fall vad man höll för mest troligt på Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala, när jag var i kontakt med dem.

   Efter besöket på Weckelsö samlades vi i Borgviks kyrka, som både exteriört och interiört är en av Värmlands vackraste. Enligt handboken är kyrkan ett av de mest kompletta bevarade exemplen på barockens kyrkobyggnader i Värmland. Den har en väl bevarad och för landskapet unik 1700-tals interiör med vackra takmålningar av Michael Carovsky från 1745. Enligt professor Hans-Olof Boström är den fina altartavlan sannolikt av Börje Löfman, mästaren bakom Mariestads domkyrkas minst sagt pampiga altaruppsats och predikstol. Kyrkan invigdes 1718 och bekostades till stor del av brukspatron Borgström och hans maka Catarina Juliana Ursing (eller Yrsing), som efter makens död styrde över bruket i väl 30 år! Om allt detta berättade Maud Forsberg på ett underhållande sätt. Synd bara att det skulle vara så kallt i kyrkan – kanske beroende på den inte används varje söndag?

   Efter god lunch på Kungskvarnen tog Magnus Ahlstrand, författare i Värmländsk Kulturs Borgviksnummer till artikeln Slaggstenshus – Borgviks kännemärke, med oss på en promenad i byn. Också han visade sig vara en mycket påläst guide och hans berättelse om hur Borgvik tack vare naturliga förutsättning kom att bli ett av Värmlands största järnbruk var fängslande att lyssna till.

   Sist på programmet stod Sliperiet, där en gång i början av föra seklet under en kort tid tillverkades mekanisk pappersmassa. Oscar Magnusson, musiker, kompositör och gitarrist i Sven-Ingvars, heter mannen som förvandlade denna övergivna fabriksbyggnad till ett omskrivet konstgalleri. Stora utrymmen av olika karaktär. Galleriet är både storslaget och mysigt och bjuder på nutida mästare från hela världen. I mörkret på vinden lyste glaskonstnären Kjell Engmans märkliga verk av glas, på nedre botten Joakim Johansson och Amanda Ooms för att nu inte tala om två världsberömda amerikanska naturfotografer. Den ene av dem (ursäkta min namnglömska!) kunde visa upp ett foto av en elefant, som var så mäktigt att det enda logiska hade varit att falla på knä inför den! På mellanvåningen fanns ett kafé med läckra små bakelser!

   Precis klockan 17 var vi åter i stan såsom utlovat i programmet. Färdledare hade Värmländsk kulturs överredaktör Britt-Marie Insulander varit, som med fast men omärklig hand fört oss runt i Borgviks sockens alla märkvärdigheter. En mycket lyckad resa – som vanligt!

Läsning om Borgvik

Denna rapport från en mycket givande resa är rätt kort men den som vill veta mer kan lämpligen läsa Värmländsk kultur nr 2 för i år. Där hittar man nästan allt om Borgvik, en stillsam gammal bruksby, som flutit på både järn och trä (för att alludera på ett känt uttryck!) men nu valt att flyta på kulturen! 150 personer bor där men ingen lanthandel finns!

   Undertecknad hade lovat att enligt gammal tradition berätta om litteratur med anknytning till platser efter vägen men därav blev intet, eftersom högtalaranläggningen i bussen inte fungerade. Låt mig därför avsluta med att nämna några böcker, som jag tänkt ta upp.

   Fredrik Carlssons Borgvik förr och nu, 1904, är den första sockenboken men ganska tunn och handlar mest om det kyrkliga livet, vilket inte är så konstigt med tanke på att författaren var komminister i församlingen.

   En präst är det också som skrivit den stora boken om Borgvik, nämligen Domar Skafte som var komminister där 1947–1957. Tydligen förälskade han sig i socknen, där Göran Tunströms far Hugo innehade samma befattning på 30-talet. På Borgviks kyrkogård ligger Skafte begraven under en sten med inskriften: Ne tu cede malis.

   Om järnbruket, åren 1840–1927 har Sven Hugo Borg, f.d. uddeholmsdirektör, givit ut en bok: Borgviks järnbruk. I förordet berättar han att på Värmlandsarkiv finns 1 490 volymer arkivmaterial om Borgvik. (”Bor” har förmodligen med bära att göra skriver en annan expert på orten, nämligen Sven Kullander. Vattenfallet i Borgvik tvingade manarna till att bära förbi. (Man jämföre med Borlänge!).

   Högst intressant är Kerstin Westerlunds Kvinnliga brukspatroner, 2004. Besynnerligt nog har det funnits många kvinnliga brukspatroner i den svenska brukshistorien. Om maken dog och barnen inte var myndiga, gick makten över bruket till änkan. Borgvik har haft en ovanligt kraftfull kvinnlig brukspatron (möjligen förebild för majorskan i Gösta Berlings saga) i Catarina Juliana Ysing, som i praktiken styrde över Borgviks bruk 1720–1751, Hon var populär, kallades Stormor i Borgvik.

Borgviksbröd

Ljuvligt var att på Weckelsö inta medhavt kaffe och smörgåsar i den bitande kalla blåsten. Sällan har kaffe smakat bättre och smörgåsarna av undertecknads egen tillverkning prisades av mer än en resdeltagare och någon undrade t.o.m. om jag kunde avslöja receptet. Ja, mina recept är nästan alltid variationer på ett grundrecept, alla alltså ganska lika men aldrig exakt desamma. Så här kan det se ut:

Till 1 bröd:

50 gr jäst

några matskedar oliv- eller rapsolja (helst det senare, eftersom det är eller kan vara närproducerat)

en knapp matsked salt (osunt kanske men gott!)

en matsked honung eller sirap.

6-9 dl specialvetemjöl

ca 4 dl rågmjöl

Så här gör man: Rör samman jäst, olja, salt och honung och blanda ut med en halv liter vätska (vatten duger bra!). Tillsätt mjöl, 10 till högst 13 deciliter. Jag försöker att få med så mycket nyttigt mjöl som möjligt, i första hand alltså råg. Använder man specialvetemjöl, kan man blanda i rätt mycket råg, cirka 4 dl utan att brödet blir platt. Allt rörs sedan ihop och utsätts för 5 minuters elvispbehandling (som gör att brödet jäser bättre) och ställs sedan att jäsa i 30 minuter. Därefter häller man över degen i en långpanna, som bör vara klädd med ett bakplåtspapper. Grädda i 25 minuter i 200 graders mellanvärme och sedan i 5, 10 minuter på undervärme så att även undersidan blir ordentligt brun. Ibland kan brödet vara inne lite längre – ugnar skiljer sig åt. Efter 30, 35 minuter är det alltså dags att ta ut brödet, helst utan att bränna sig. Låt brödet svalna på ugnsgallret! Så får brödet kanske en knaprig skorpa.

Välbesökt Göran Tunström-firande

Allt sedan Göran gick bort år 2000 har föreningen firat honom på hans födelsedag den 14 maj eller någon dag däromkring. De två senaste åren har vi haft firandet förlagt till Sunne i samarbete med Sunne bibliotek men i år valde vi att återigen arrangera det i Karlstad i samarbete med Stadsbiblioteket. Vi var lite ängsliga för att Göran Tunström-läsarna glömt bort oss under tiden men så var nu alls inte fallet. Precis 50 personer kom till bibliotekskvällen om Göran, varav 10 var män, alltså en klar minoritet som vanligt!

   Som föredragshållare hade vi inbjudit Anna Forssberg Malm, lektor vid Karlstads universitet och fil. dr på Aksel Sandemose samt hemmahörande nästan i Sunne, d.v.s. i Sörmark norr om Torsby. Hon hade satt en spännande rubrik på sin föreläsning: ”Hur byn bildar en författare. Förutsättningar och smärtpunkter i Göran Tunströms författarskap”.

   Anna visades sig vara en god föredragshållare, som genast väckte åhörarnas intresse. Hon förklarade att med ”byn” i rubriken avsåg hon gårdarna runt kyrkan, alltså Sunne ”city” öster om Sundet, som för Göran och hans lekkamrater var en främmande värld.

   Hon poängterade att han var framför allt historieberättare men också en utomordentlig poet och läste en dikt ur samlingen De andra, de till hälften synliga. Hon citerade också Lars Andersson, som i något sammanhang sagt ungefärligen så att Görans historier är större än någon annan svensk författares.

    Hon läste också – mycket bra för övrigt – ur Prästungen, som tydligen stod hennes hjärta nära. Till skillnad från många andra utvecklingsromaner slutar den i moll. Göran såg boken som några berättelser för radion och jag vill minnas att han först – innan boken kommit ut –  läste kapitel ur den i radions barnprogram –en njutningsfylld upplevelse! Jag vill också minnas att han vid ett framträdande här i maj 1976 fann det besynnerligt att den boken blivit så populär. Tydligen höll han den inte så högt då! Anna Forssberg Malm tog upp forskningen om Görans författarskap och menade att den inte tillräckligt beaktat Sunnes betydelse för hans diktning utan inriktat sig väl så mycket på mer spektakulära sidor.

   Efter föredraget blev det tillfälle till frågor och då visade det sig – föga överraskande – att det bland publiken fanns många med Sunne-anknytning och flera av dem hade känt Göran och mamma Rosa. På plats var bl.a. två syskon till Göran!

   Kort sagt, en lyckad Göran Tunström-kväll och Anna Forssberg Malm visade sig vara en trevlig bekantskap och väl inläst på Göran Tunströms författarskap.

Boksläpp på Mårbacka

Boksläpp på Mårbacka. Ning Wang kom till Sverige på grund av Nils Holgersson berättar hon för Bengt Olson, som illustrerat Mårbackaförlagets påkostade utgåva av Nils Holgersson.

Den 5 maj var det ett celebert boksläpp på Mårbacka. Mårbackaförlaget, som bildades för något år sedan, "släppte" då sin påkostade utgåva av Nils Holgersson med illustrationer av i Paris bosatte värmlandsbördige konstnären och sommarvärmlänningen Bengt Olson.

Som Elisabeth Lagerlöf, sekreterare i Mårbackastiftelsen, förklarade vid ”boksläppet”, så vill förlaget ge ut böcker om Selma Lagerlöf och böcker av henne, som länge varit slut i handeln.

   Just det var fallet med Selma Lagerlöfs mest översatta bok, ”1900-talets första moderna lärobok”, som stiftelsen skrev i sin inbjudan. Dessutom vill man gärna ge ut nyutgåvor av Selma Lagerlöfs böcker. I fallet Nils Holgersson var båda villkoren uppfyllda. Föreliggande utgåva är nog den mest påkostade sedan jubileumsutgåvan – med Bertil Lybecks lysande teckningar – från 1931, som kan köpas på Bokbörsen för endast 380 kr! Mårbackaförlagets Nils Holgersson är i stort format och på nästan 300 sidor men det speciella med den är att den innehåller illustrationer i färg av de skisser och scenbilder Bengt Olson gjorde till operan Nilsson Holgersson, som uruppfördes på Musikteatern (numer Wermland opera) nyårsaftonen 1986. Boken innehåller dessa konstverk men dessutom några nya av Bengt Olson. Resultatet har blivit en stor konstupplevelse. Om det vittnar redan bokomslaget!

   Förutom dessa fantastiska illustrationer och Selma Lagerlöfs text innehåller boken dagboksanteckningar av Bengt Olson från arbetet med operan samt några texter av Selma Lagerlöfs hand om arbetet med boken. Bildtexterna är dessutom stundom av Bengt Olson. Boken har som undertitel: Ett bildäventyr med Bengt Olson, vilket känns relevant! Allra först hittar vi Harry Martinsons prolog till Selma Lagerlöfsjubileet 1958: Vildgåsresan.

Säkert hade ett 50-tal personer kommit till ”boksläppet” på Café Mårbacka. Vi välkomnades av Anette Rhudin, ordförande i Mårbackastiftelsen och östemting tillika, f.d. hallänning. Hon hälsade varmt Bengt Olson välkommen liksom skådespelaren Björn Söderbäck, Ning Wang, Handelskammaren Värmland och Elisabeth Lagerlöf m.fl.

Boksläpp på Mårbacka. Anette Rhudin i samspråk med Bengt Olson. Foto: Bengt Åkerblom.

Björn Söderbäck, känd från Västanå teater, höjde temperaturen på kaféet betydligt genom att i ord och med många gester framföra Nils Holgersson

i dramatiserad form på 20 minuter. En uppvisning i den högre skolan!

   Ning Wang, som sköter Värmlands ekonomiska förbindelser med Kina, tog vid därefter och berättade att det var just på grund av Nils Holgersson hon hade hamnat i Värmland av alla platser i världen. Redan som sexåring hade hon sett en japansk filmversion av boken och fängslats av den. Någon i byn hade monterat upp sin TV i ett fönster för att så många av barnen i byn som möjligt skulle kunna se den. Mycket senare i livet hade hon läst boken på kinesiska.

   Bengt Olson, just uppstigen från sjukbädden (influensa) och kommer direkt från Paris, berättade om det årslånga arbetet med scenografin till operan. Det hade varit en kraftansträngning intygade han – mycket av arbetet var alldeles nytt för honom. Men samarbetet med regissören Alf Kjellin hade gått ”otroligt bra”! Han var nöjd med boken,, fast han knappt haft tillfälle att granska resultatet av hans och förlagets mödor. Nils Holgersson ansåg han vara ”kronan av svensk litteratur”. Selma Lagerlöf menade  han var en föregångar på miljöområdet. (Läs exempelvis kapitlet Torkan i GBS!). Och han prisade boken för att den har ett lyckligt slut. Det saknar han som oftast hos nutidens romaner.

   Så återstod för oss i publiken att inta förfriskningar i Selma Lagerlöfs vackra men ack så avlånga bibliotek – och köpa ett ex. eller fler av boken med dedikation av konstnären själv. Priset belöpte sig på 320 kr. Den kan förstås köpas fortsättningsvis i Mårbackaaffären hela sommaren lång – och förmodligen också kommande somrar!

   Ett ovanligt roligt och givande ”boksläpp”, men så gällde det också en verklig klassiker, i en ovanligt påkostad utgåva!

   Det måste nämnas att Bengt Olson berättade att han frågade taxichauffören han åkte med till flygfältet i Paris om han kände till Nils Holgersson. Det visade sig till hans förvåning, att chauffören var mycket väl bekant med boken, men det gäller säkert inte alla Paris taxiförare!

Välbesökt Världsbokdag i Karlstad

Världsbokdagen firades i år som så många gånger förr den 23 april på Karlstads stadsbibliotek. På senare år har besökarna varit rätt fåtaliga på den stora Dagen men i år kunde vi notera ett trendbrott. Under de drygt fyra timmar firandet varade växlade antalet besökare mellan 20 och 40 – tillräckligt många för att författarna skulle känna sig välkomna till Bibliotekstorget, beläget mellan Inger Sitters monumentalverk och låneexpeditionen, och besökarna inte behöva känna sig som öar i Vänern.   

     Tio var författarna som framträdde under dagen, nämligen

Pirkko Ahlin: Tre generationers poesiböcker; Gun Berger: Alla har en berättelse; Alf E. Bjöberg: Om humorns betydelse; Maria Heilinger-Shálan: Reflektioner och kåserier; Tim Sterner: Bryta mörkret som ett bröd; Rune Blidh: Dikt och sång; Elisabet Härenstam: Den som hade en vers i fickan…; Gunnar Odhner: Självbiografiskt 60-talet; Torleif Styffe: Dikter och kåserier; Marcus Grahn: Att ha läsaren som låtsaskompis. Som sista programpunkt stod utdelandet av Föreningen Värmlandslitteraturs värmländska debutantpris, som i år utdelades för fjärde gången. Ismael Ataria, Kristina Sundström, Ninni Schulman heter de tidigare pristagarna – i år var det Laila Carlsson, som fick .utmärkelsen (+ diplom och 10 000 kr) för romanen Dit där citrusträden blommar. Den omfångsrika berättelsen om kvinnan, som tror sig vara drottning Kristina, hade fängslat juryn, bestående av Olof Andersson, Lillan Augustsson, Berit Wester och Bengt Åkerblom. Juryn var helt enig om att detta var 2011 års bästa bokdebut. Laila berättade att hon gett ut boken på egen hand och att av upplagan på 300 ex. hade hon bara 20 ex. kvar, vilket är ett anmärkningsvärt gott resultat med tanke på att debuterande värmlandsförfattare inom den skönlitterära genren sällan säljer mer än bara enstaka exemplar – åtminstone på bokmässorna. För närvarande är hon i färd med två nya böcker, fast den ena tror hon är för personlig för att ge ut.

    Till sist ett stort tack till Värmlands Författarsällskap som tillsammans med Karlstads stadsbibliotek arrangerade denna hellyckade dag i värmlandslitteraturens tecken. Särskilt ska nämnas Birgitta Leander och Jan R. Ohlsson från författarsällskapet och Annelie Bekkouche på stadsbiblioteket.

Laila Carlsson – årets debutantpristagare

Årets debutantpristagare. Laila Carlsson. Foto: VF/Linn Malmén.

Det var för fjärde gången som Föreningen Värmlandslitteratur på Världsbokdagen måndagen den 23 april delade ut sitt värmländska debutantpris på 10 000 kr till Laila Carlsson för romanen Dit där citrusträden blommar. Juryn bestod av Olof Andersson, Lillan Augustsson, Berit Wester och Bengt Åkerblom och deras motivering löd som följer:

Ett brett upplagt debutprojekt, där många trådar läggs ut i en omfattande roman, som i sig bär

fröet till flera romaner.

Med en läsvänlig och driven berättarteknik skapar författaren nyfikenhet och läslust hos läsaren.

Bokens centrum är behandlingshemmet Fridhem där Kristina vårdas för en psykos. Hon lever i den drottning Kristinas värld med målet att efter sin tronavsägelse nå den eviga staden där citrusträden blommar. Utifrån Kristina och Fridhem, bokens epicentrum, berättas historien där vi möter förutom Kristina, dottern Irma, psykiatern Wolfgang och ett stort antal personer, som efterhand växer fram med vältecknade porträtt. Mänskliga relationer, på arbetet och fritiden, mejslar fram intressanta tankar, som så ofta i mänskliga möten. Boken handlar i mycket om sorg och saknad men också kärlek och är hoppfull i insikten om att det finns ljuspunkter, som man med förståelse och god vilja kan nå. Vi kan alla med rätt vilja och inställning visa att det är möjligt att nå dit där citrusträden blommar. Boken pekar framåt. Inte kanske på en direkt fortsättning av förstlingsverket men på flera böcker av en påfallande skicklig romanförfattare!

Det kan tilläggas att årets debutantpristagare inte ännu lever på sitt författarskap . Laila Carlsson arbetar på radion och är redaktör för P4 Kultur. Mer om henne står att läsa på Radio Värmlands hemsida och på kultursidorna i dagens (24 april) NWT och VF, där hon är extra mycket uppmärksammad för sitt pris.

 Vackraste Värmlandsboken 2011

Vackraste Värmlandsboken. Vinterblomster blev 2011 års Vackraste Värmlandsbok. Formgivaren Anita Stjernlöf-Lund visar stolt upp boken efter prisceremonin på Sverige-Amerika centret i Karlstad.

Föreningen Värmlandslitteratur har sedan 1980 tagit sig före att utse det gångna årets vackraste värmlandsbok. I år föll valet av 2011 års Vackraste Värmlandsbok på Vinterblomster – nålbundna vantar från Dalby i Värmland (Algusta förlag). Boken är författad av Elisabeth Jacks Svantesson och formgiven av Anita Stjernlöf-Lund. Juryns motivering löd som följer:

Vackert anpassad layout som framhäver bokens innehåll. Drömmen om något vackert infrias både estetiskt och känslomässigt. De broderade vantarna följer en gammal tradition som här presenterats på ett modernt sätt. Bra balans mellan pappersutrymme, bild och text. En fröjd för ögat är bokmärkesbandet med text, som förstärker det gedigna hantverket. Att få äga ett par Dalbyvantar är det man önskar efter att ha sett denna "uppenbarelsebok".

Hedersomnämnande fick Ann Eriksson för boken  Christian Eriksson – bildhuggaren (Sigma förlag). Juryns motivering:

En utsökt konstbok med stark värmländsk utstrålning och förankring. Insidans pärmar och försättsblad utgörs av ett stycke skogsmark (från Taserud). Så handlar boken också om en känd värmlänning: skulptören, eller som han själv kallade sig, bildhuggaren Christian Eriksson. Två konstnärer har hållet i penna och kamera: Ann Eriksson och Kylle Årling. De är tillika barnbarn till Christian Eriksson. Med känsla och respekt har de närmat sig materialet. Texten balanserar fint till bilderna, som är vackert och omväxlande placerade på sidorna, ibland som utfallande på ett helt uppslag, ibland som enstaka hel sida, åter andra inplacerade i texten. Boken består i huvudsak av färgbilder, men innehåller också några svart/vita fotografier från Christian Erikssons livstid. Färgåtergivningen av konstverken är perfekt och papperskvalitén den yppersta. En bok att njuta av och helst äga.

Hedersomnämnande fick också Anne-Marie Haakana för  Möte med finnskogar – skogfinska besöksmål i mellersta Skandinavien (Värmlands Museum). Juryns motivering:

   Juryn, som bestått av Marie Söhrman, Eva Fredriksson och Barbro Järliden, hade valt att för första gången tre dagar innan årsmötet avslöja sitt val  vid en presskonferens i Värmlandsrummet på Karlstads stadsbibliotek . Uppslutningen var mycket god från massmedias sida. Både TV och Radio Värmland hade infunnit sig liksom de stora värmlandsdrakarnas kulturredaktörer.

Välbesökt boksläpp. Uppslutningen var god när 2011 års vackraste Värmlandsbok presenterades i Karlstads stadsbiblioteks Värmlandsrum.

Tillstädes var också två av formgivarna, Anita Stjernlöf-Lund och Anne-Marie Haakana samt – inte minst – Elisabeth Jacks Svantesson, författare till den vinnande boken.

Hedersomnämnd. Tillsammans med juryns ordförande Marie Söhrman tittar Anne-Marie Haakana på sin hedersomnämnda bok Möte med finnskogar. I bakgrunden ses jurymedlemmen Barbro Järliden i engagerat samspråk med anita Stjernlöf-Lund.

Årsmöte med diplomutdelning

Ovanligt iskalla vindar blåste denna soliga marsdag, då föreningen skulle samlas till sitt 37:e årsmöte sedan starten 1975.

 Årsmötesordförande. Matts Nilsson skötte med van hand årsmötesförhandlingarna med assistens av årsmötessekreteraren Bengt Åkerblom.

25 personer hade inställt sig till mötet, varav 22 var föreningsmedlemmar. Årsmötesförhandlingarna, som leddes med van hand av vice ordföranden Matts Nilsson, bjöd inte på några sensationer. Hela styrelsen blev omvald, d.v.s. alla som inte redan var valda till nästa år nämligen Anita Andersson, Anita Meyer-Lie, Birgitta Rosén, Lena Sewall, Rolf Zandén och Lars Österdahl. Omvalda för ytterligare två år blev Erik Dahlberg, Matts Nilsson och Eva Fredriksson. Ordföranden, Bengt Åkerblom, återvaldes för ännu ett år. Han tackade för det stora förtroendet men uppmanade valberedningen att till nästa år göra sitt yttersta för att få fram en splitter ny ordförande!

   Barbro Järliden, ledamot av valberedningen, hade avböjt omval och i hennes ställe valdes Anita Stjernlöf-Lund, vilket innebar att valberedningen kom att bestå av henne jämte Jan R. Ohlson och Lars-Martin Jansson, sammankallande, som båda omvaldes. Omval skedde också av revisorerna Lars Lingsell och Hans Olsson och revisorssuppleanten Elisabet Blomqvist.

   Medlemsavgiften förblev oförändrad, 150 kr. Föreningens ekonom ansågs god och styrelsen erhöll ansvarsfrihet för sitt fögderi. Föreningens ordförande redogjorde för de viktigaste punkterna i verksamhetsberättelsen och för föreningens verksamhetsplan för året, som enligt ordföranden dock kunde undergå förändringar beroende på om och hur lokalfrågan löses för föreningen. Årsmötet var enigt om att föreningen i första hand skulle försöka få stanna kvar i Bibliotekshuset, där föreningen haft sitt kansli under de första 37 åren av sin existens. Med tanke på den ömsesidiga nyttan för föreningen och Stadsbiblioteket talade allt för att det bästa vore att föreningen kunde få vara kvar i vägg i vägg med biblioteket.

   Förhandlingarna avslutades med att ordföranden Matts Nilsson särskilt tackade ett antal medlemmar, som i det tysta lagt ner mycket arbete för föreningen: Erik Dahlberg med sambo Birgitta Viking, som många gånger under årens lopp fått gripa in och se till att vår dator fungerat och som hållit medlemsregistret aktuellt och likaså lagerlistan aktuell. Lena Sewall, som lagt ner ett hängivet arbete på att alltid hålla hemsidan aktuell och estetiskt tilltalande. Marie Söhrman, som nu i åtskilliga år innehaft det viktiga uppdraget som ordförande i juryn för utseende av vackraste värmlandsboken och försett föreningen med goda fotografier. Barbro Järliden, hedersledamot, och lika flitig som skicklig föredragshållare. Irma Holmström, som tillsammans med ordföranden sedan flera år tillbaka haft hand om utskicket av Wermlandiana. Anna Wennerlund Cruickshank, Ingrid Nordwall, Svetlana Lundh, Birgitta Rosén, Eva Fredriksson, Lillan Augustsson och Anita Meyer-Lie, som alla brukar bemanna föreningens bokbord i Värmlandsmontern, Monica Gustafsson, som i många år nu varit vår kassör och inte lämnat någon möda osparad för att få våra räkenskaper i ordning, Anita Andersson, som i egenskap av ordförande i Värmländska Författarsällskapet är en viktig medarbetare och ledamot av flera juryer, Viola Karlsson, vår mästerbagare, som så ofta försett oss med tårtor och kakor vid festliga tillfällen, Jörgen Renck, som för en närmast symbolisk penning, lagt och lägger ned ett omsorgsfullt arbete på att göra Wermlandiana till en vacker tidskrift. Några alltså nämnda men ingen glömd! Allra sist gav mötet ordföranden i uppdrag att skicka en hälsning till Anita Andersson och önska henne god bättring.

Efter en fikapaus samlades vi igen för utdelning av diplomet till 2011 års bästa bokformgivare.

Glada pristagare. Elisabeth Jacks Svantesson och Anita Stjernlöf-Lund.

   Anita Stjernlöf-Lund  erhöll , som framgått ovan, diplomet för 2011 års vackraste värmlandsbok, Vinterblomster – nålbundna vantar från Dalby i Värmland, författad av Elisabeth Jacks Svantesson. Hedersomnämnande och diplom erhöll Ann Eriksson för boken Christian Eriksson – bildhuggare, formgiven av henne själv och författad tillsammans med kusinen Kristina Kylle Eriksson. De båda är barnbarn till skulptören Christian Eriksson.   Hedersomnämnande fick också  Anne-Marie Haakana för formgivningen av Möte med finnskogar – skogsfinska besöksmål i mellersta Skandinavien med text av Florence Oppenheim och Daniel Svensson samt foto av Lars Sjöqvist.

Framför farfar Christians staty.  Hedersomnämnd blev boken Christian Eriksson - bildhuggare som formgivits av Ann Eriksson, som också tagit bokens foton samt med hjälp av kusinen Kylle Årling svarat för texten. De är båda barnbarn till skulptören Christian Eriksson och ses på bilden framför farfar Christians staty av Karl IX i Karlstad.

Som sista punkt på årsmötesprogrammet stod ett föredrag av fil.dr Peter Olausson om bildningens historia i Värmland. Peter utkom i höstas med en bok i ämnet, Ljus över Värmland, egentligen en fortsättning på den arkivguide han utkom med 1999, Vägar till värmländsk historia. Ordföranden hälsade Peter välkommen med att karaktärisera hans nya bok som världens mest underhållande bibliografi. Den berättande framställningen interfolieras hela tiden med referenser till böcker eller arkivalier, som han hämtat sitt vetande ifrån. Hans mycket underhållande kåseri om framför allt skolväsendets framväxt i Värmland åtföljdes av en frågestund som vittnade om att det väckt åhörarnas intresse.

   Allra sist kunde årsmötesdeltagarna bese Sverige Amerika Centrets senast utställning, Guld, som centrets chef, Erik Gustavson, informerat om i samband med fikapausen. En trevlig utställning om guldrushen för över 100 år sedan till Klondyke och Nome, om än i första hand riktad till yngre besökare, skolungdom närmast.

   Till sist tackade ordföranden alla som dragit sitt strå till stacken och mer ändå för att göra årsmöte givande och trivsamt – men hur det ska gå för Föreningen Värmlandslitteratur fortsättningsvis, utkastad kantänka från Bibliotekshuset, det närmaste paradiset en bokvän kan komma, det står skrivet i det blå.

Förra årets aktiviteter...

Om föreningens aktiviteter år 2011, 2010  och också om 2009 och 2008 års aktiviteter rapporterar Bengt Åkerblom ingående i vårt arkiv.

Hör gärna av Er!

Hör gärna av Er till oss via e-posten: varmlandslitteratur@telia.com. Det går också att ringa kansliet 054-21 38 47. Vi finns förstås inte alltid på plats för att svara men föreningens ordförande Bengt Åkerblom tittar regelbundet på nummerpresentatören och ringer upp.

16 maj  2012

För texten på hemsidan ansvarar framför allt:

Bengt Åkerblom bengt.akerblom1@telia.com

I någon mån även hemsidesredaktören

Lena Sewall  l.sewall@gmail.com

Startsidan

Kalendarium

Månadens dikt

Bokrecensioner

Värmlandslitterära författarporträtt

Värmlandslitterära författarsällskap

Utmärkelser/Stipendier

Årets Värmlandsförfattare

Länkar

Om föreningen

Hänt tidigare

Värmlandsbokhandeln

Förlagsverksamhet

Bli medlem

Föreningen Värmlandslitteratur
Bibliotekshuset
651 84 KARLSTAD

Telefon: 054-21 38 47

E-post: varmlandslitteratur@telia.com

Foto: Matts Nilsson
Nyberg Britta. Annette Rhudin vald till ny Mårbackaordförande. NWT 12 03 20

Om Klas Östergren:

Eneljung, Åsa. Klas Östergren får Selma Lagerlöfs litteraturpris. NWT 12 05 08

Övrigt: